Sund ECL

Kunskap

Förväntade kreditförluster (ECL) enligt IFRS 9

Fredrik Skeppstedt ·

Förväntade kreditförluster, på engelska expected credit losses (ECL), är det belopp en kreditgivare väntar sig att förlora på sina lån, vägt efter sannolikheten att låntagaren inte betalar. Enligt redovisningsstandarden IFRS 9 ska kreditgivaren redovisa en reservering för förväntade kreditförluster på lån som värderas till upplupet anskaffningsvärde, liksom på lånelöften och finansiella garantier (IFRS 9 p. 5.5.1). Reserveringen minskar lånets redovisade värde i balansräkningen, och varje förändring av den redovisas som kreditförlust eller återvinning i resultaträkningen (bilaga A, upplupet anskaffningsvärde; p. 5.5.8).

Från IAS 39 till IFRS 9

IFRS 9 gäller för räkenskapsår som börjar 1 januari 2018 eller senare (p. 7.1.1) och ersatte då IAS 39. Under IAS 39 redovisades en kreditförlust först när det fanns belägg för att en förlusthändelse hade inträffat, till exempel en utebliven betalning. Modellen kallas inträffade kreditförluster (incurred loss). Under finanskrisen 2008 sågs den som en svaghet att förlusterna kom in i räkenskaperna för sent, och G20-ländernas ledare och Financial Crisis Advisory Group rekommenderade en modell som använder mer framåtblickande information (IFRS 9 BCE.90, BCE.109).

IASB pekade också på att ränteintäkterna blev för höga. Räntan på ett lån innehåller en ersättning för den kreditrisk som fanns när lånet betalades ut. Under IAS 39 redovisades den ersättningen som intäkt år för år, medan förlusten den skulle täcka syntes först när den inträffade. Ränteintäkterna blev därför för höga under tiden före förlusthändelsen (BC5.83, BC5.84). I IFRS 9 finns en reservering från första bokslutet efter utbetalningen, och den ändras när kreditrisken ändras.

Stage 1, 2 och 3

Reserveringens storlek beror på hur kreditrisken har utvecklats sedan lånet betalades ut. I praktiken delas lånen in i stage 1, 2 och 3, och indelningen kallas staging. Orden står inte i standarden, men indelningen följer dess regler.

Stage 1 omfattar lån där kreditrisken inte har ökat väsentligt sedan utbetalningen. Reserveringen motsvarar förväntade kreditförluster på 12 månader: förlusterna om lånet fallerar inom 12 månader från balansdagen, vägda med sannolikheten för det (p. 5.5.5, B5.5.43). Förlusten avser hela det belopp som går förlorat vid ett sådant fallissemang, även betalningar som skulle ha kommit senare än 12 månader.

Stage 2 omfattar lån där kreditrisken har ökat väsentligt sedan utbetalningen men som ännu inte är kreditförsämrade. Reserveringen motsvarar då förväntade kreditförluster för lånets hela återstående löptid (p. 5.5.3). Om risken senare minskar så att den inte längre är väsentligt högre än vid utbetalningen, går lånet tillbaka till 12 månaders förluster (p. 5.5.7).

Stage 3 omfattar kreditförsämrade lån. Ett lån är kreditförsämrat när en eller flera händelser redan har försämrat de framtida kassaflödena, till exempel att låntagaren har betydande ekonomiska svårigheter, har brutit mot avtalet genom att inte betala eller sannolikt kommer att gå i konkurs (IFRS 9 bilaga A). Reserveringen avser fortfarande hela löptiden. Även ränteintäkten beräknas annorlunda. I stage 1 och 2 beräknas den på bruttobeloppet, alltså lånets belopp före reservering. Från rapportperioden efter att lånet blivit kreditförsämrat beräknas den på bruttobeloppet minus reserveringen (p. 5.4.1 b). Ett lån på 100 000 kr med en reservering på 40 000 kr får i stage 3 sin ränteintäkt beräknad på 60 000 kr.

Lån som var kreditförsämrade redan när de köptes eller betalades ut följer egna regler (p. 5.5.13).

Fallissemang, på engelska default, definieras av kreditgivaren och ska stämma med den definition som används i den interna kreditriskhanteringen. Standarden utgår från att fallissemang inträffar senast när en betalning är 90 dagar sen, om inte kreditgivaren kan visa att en senare gräns passar bättre (B5.5.37).

Beräkning

Reserveringen ska vara ett sannolikhetsvägt belopp som tar hänsyn både till att en förlust inträffar och till att den inte gör det. Den ska diskonteras till balansdagen och bygga på rimlig och verifierbar information om historik, nuläge och prognoser för ekonomin (p. 5.5.17, 5.5.18). Beräkningen delas vanligen upp i tre storheter för varje år av lånets löptid:

Ta ett lån med tre års återstående löptid. Det utestående beloppet är 100 000 kr och amorteras med 30 000 kr det första och andra året och 40 000 kr det tredje. Kreditgivaren bedömer att låntagaren fallerar med sannolikheten 6 % det första året, 5 % det andra och 4 % det tredje, att 40 % av det utestående beloppet går förlorat vid ett fallissemang och att lånets effektiva ränta är 5 %. Förlusten antas uppstå i slutet av året och diskonteras med den effektiva räntan till balansdagen (B5.5.44). Siffrorna är påhittade.

År EAD PD LGD PD × LGD × EAD Nuvärde vid 5 % ränta
1 100 000 kr 6 % 40 % 2 400 kr 2 286 kr
2 70 000 kr 5 % 40 % 1 400 kr 1 270 kr
3 40 000 kr 4 % 40 % 640 kr 553 kr
Stage 1 (år 1) 2 286 kr
Stage 2 (år 1–3) 4 108 kr

Beloppen är avrundade till hela kronor.

I stage 1 ingår bara det första året, och reserveringen blir 2 286 kr. I stage 2 ingår hela löptiden, och reserveringen blir 4 108 kr. Samma lån får nästan dubbelt så stor reservering i stage 2, och därför får gränsen mellan stage 1 och 2 stor betydelse.

Med symboler blir de förväntade kreditförlusterna för ett lån

ECL=∑t=1TPDt×LGDt×EADt(1+r)t

där t är året, T antalet år som ingår (1 i stage 1 och hela den återstående löptiden i stage 2), PDt sannolikheten för fallissemang under år t, LGDt och EADt förlustandelen och det utestående beloppet vid ett fallissemang det året, och r den effektiva räntan. I stage 3 är lånet redan kreditförsämrat, och reserveringen beräknas som skillnaden mellan bruttobeloppet och nuvärdet av de kassaflöden kreditgivaren fortfarande väntar sig få in (B5.5.33).

Framåtblickande information och makroscenarier

PD, LGD och EAD ska bygga på prognoser för ekonomin utöver historik och nuläge (p. 5.5.17 c). Enligt EBA:s riktlinjer för kreditinstitut bör makroekonomiska faktorer som arbetslöshet vägas in när de påverkar återbetalningen (EBA/GL/2017/06 p. 22 och 33 b).

Kreditgivaren tar vanligen fram några makroscenarier, till exempel ett huvudscenario, ett sämre och ett bättre, beräknar ECL i vart och ett och väger ihop dem med scenariernas sannolikheter. Anta att lånet ovan ger 4 100 kr i huvudscenariot, 7 400 kr i det sämre och 3 200 kr i det bättre, med vikterna 60 %, 20 % och 20 %. Reserveringen blir 0,6 × 4 100 + 0,2 × 7 400 + 0,2 × 3 200 = 4 580 kr, alltså 480 kr mer än i huvudscenariot, trots att det sämre och det bättre scenariot väger lika mycket. Skillnaden uppstår eftersom förlusterna stiger mer i det sämre scenariot än de sjunker i det bättre. När sambandet ser ut så räcker det inte att beräkna ECL i ett enda huvudscenario (IFRS Transition Resource Group, december 2015, p. 49).

SICR, väsentligt ökad kreditrisk

Vid varje balansdag ska kreditgivaren bedöma om kreditrisken har ökat väsentligt sedan utbetalningen. Bedömningen kallas SICR, efter engelskans significant increase in credit risk. Bedömningen jämför risken för fallissemang under lånets återstående löptid i dag med samma risk vid utbetalningen (p. 5.5.9). Ett lån med hög risk redan vid utbetalningen stannar därför i stage 1 så länge risken inte ökar väsentligt. För lån med låg kreditrisk på balansdagen, till exempel motsvarande ett externt betyg i investment grade, får kreditgivaren anta att risken inte har ökat väsentligt (p. 5.5.10, B5.5.23).

Betalningsdröjsmål är standardens bakre gräns. Är en betalning mer än 30 dagar sen antas kreditrisken ha ökat väsentligt. Antagandet kan motbevisas, till exempel om förseningen berodde på ett administrativt misstag och inte på betalningssvårigheter, eller om kreditgivarens egen historik visar att risken för fallissemang ökar först vid 60 dagars dröjsmål (p. 5.5.11, B5.5.20). Gränsen anger den senaste tidpunkten för flytten till stage 2 (B5.5.19).

Dröjsmål räcker inte ensamt om mer framåtblickande information finns att tillgå utan orimlig kostnad eller ansträngning (p. 5.5.11). Andra tecken som standarden nämner är en sänkt intern riskklass eller beteendescoring, villkor som skulle ha satts annorlunda för ett nytt lån i dag, och betydande försämringar hos låntagaren eller i dennes omvärld (B5.5.17). En vanlig metod är att jämföra lånets PD i dag med PD vid utbetalningen och flytta lånet när ökningen passerar en gräns. Europeiska centralbanken (ECB) skrev i december 2020 till de banker den övervakar direkt att en tredubbling av den annualiserade livstids-PD:n bör övervägas som bakre gräns, och att nivån stämmer med vad ECB har sett i sina enkäter till bankerna (ECB-brevet 4 december 2020, s. 4).

Vilka som tillämpar IFRS 9 i Sverige

Företag vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad inom EU ska upprätta koncernredovisningen enligt de IFRS-standarder som EU har antagit, och dit hör IFRS 9 (förordning (EG) nr 1606/2002, artikel 4). För kreditinstitut framgår det av 7 kap. 7 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag (ÅRKL). Onoterade kreditinstitut får välja att göra detsamma (7 kap. 8 § ÅRKL).

ÅRKL gäller för kreditinstitut, det vill säga bankaktiebolag, sparbanker, medlemsbanker, kreditmarknadsföretag och Svenska skeppshypotekskassan, och för värdepappersbolag (1 kap. 1 § ÅRKL). Finansinspektionens föreskrifter FFFS 2008:25 kräver att de i årsredovisningen tillämpar en regel i de EU-antagna IFRS-standarderna när den är förenlig med ÅRKL och föreskrifterna (2 kap. 1 § FFFS 2008:25). Finansinspektionen kallar detta lagbegränsad IFRS. Kreditinstituten får inte använda det undantag från IFRS 9 som finns i Rådet för finansiell rapporterings rekommendation RFR 2 (4 kap. 3 § FFFS 2008:25). IFRS 9:s regler om förväntade kreditförluster gäller därmed även i ett onoterat kreditmarknadsbolags egen årsredovisning.

Sedan 1 juli 2025 får bara kreditinstitut driva verksamhet som går ut på att lämna eller förmedla krediter till konsumenter (1 kap. 7 a § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse). Samtidigt upphävdes lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter. Ett konsumentkreditinstitut fick fortsätta enligt den gamla lagen till utgången av juli 2026, och längre om det dessförinnan hade ansökt om tillstånd för bank- eller finansieringsrörelse, till dess att ansökan har prövats (SFS 2025:596). Den som får tillståndet blir kreditinstitut och tillämpar ÅRKL, FFFS 2008:25 och IFRS 9:s regler om förväntade kreditförluster.

Företag som inte är kreditinstitut upprättar årsredovisning enligt årsredovisningslagen (1995:1554) och Bokföringsnämndens allmänna råd, där större företag tillämpar K3 (BFNAR 2012:1). Är de noterade gäller IFRS 9 i koncernredovisningen.

Vanliga frågor

Vad är skillnaden mellan 12 månaders ECL och ECL för hela löptiden?

12 månaders ECL omfattar förlusterna från fallissemang som kan inträffa inom 12 månader från balansdagen. ECL för hela löptiden omfattar fallissemang som kan inträffa när som helst under lånets återstående löptid (B5.5.43). Lån i stage 1 har en reservering för 12 månader, lån i stage 2 och 3 för hela löptiden.

Är 90 dagars dröjsmål samma sak som stage 3?

Inte automatiskt. Stage 3 omfattar kreditförsämrade lån, och ett avtalsbrott som fallissemang eller dröjsmål är ett av tecknen på kreditförsämring (IFRS 9 bilaga A). Standarden utgår från att fallissemang inträffar senast vid 90 dagars dröjsmål, men kreditgivaren kan visa att en senare gräns passar bättre (B5.5.37).

Måste man ha flera makroscenarier?

Reserveringen ska vara ett sannolikhetsvägt belopp som bygger på en rad möjliga utfall (p. 5.5.17 a). Ibland räcker en enkel metod, till exempel genomsnittliga förluster för en stor grupp liknande lån. När beräkningen bygger på scenarier ska den spegla minst två utfall: att en kreditförlust uppstår och att ingen uppstår (p. 5.5.18, B5.5.42). Om förlusterna inte rör sig lika mycket uppåt som nedåt när ekonomin svänger behövs fler än ett makroscenario (IFRS Transition Resource Group, december 2015, p. 49).

Vilken ränta används för att diskontera förväntade kreditförluster?

Den effektiva ränta som fastställdes när lånet redovisades första gången, eller en approximation av den. För lån med rörlig ränta används den aktuella effektiva räntan (B5.5.44).

Gäller IFRS 9 för ett onoterat kreditmarknadsbolag?

Ja. Kreditmarknadsbolag är kreditinstitut och ska enligt FFFS 2008:25 tillämpa EU-antagna IFRS-standarder i årsredovisningen så långt ÅRKL tillåter, och de får inte använda undantaget från IFRS 9 i RFR 2 (2 kap. 1 § och 4 kap. 3 § FFFS 2008:25).

Gäller IFRS 9 för konsumentkreditinstitut?

Ett konsumentkreditinstitut som har fått tillstånd för bank- eller finansieringsrörelse är kreditinstitut och tillämpar IFRS 9:s regler om förväntade kreditförluster i årsredovisningen. Sedan 1 juli 2025 får bara kreditinstitut lämna krediter till konsumenter (1 kap. 7 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse), och den gamla lagen gäller bara för institut vars ansökan ännu inte har prövats (SFS 2025:596).

Källor

Hämtade 28 oktober 2026.